jag är lat och oengagerad
Jag har blivit lat och oengagerade. Egenskaper som jag skäms över, också egenskaper som jag ytterst sällan brukar bli. Nej, jag är inte mig själv.
Man skulle kunna tycka att det är helt okej att få vara lite disträ nu när det är sommar. Jag försöker också inbilla mig att det borde få vara okej, men är man utan arbete så bör man faktiskt anstränga sig för att kolla upp annonserna som finns. Jag orkar knappt trycka in ex. platsbanken.
Men nu kommer följande dagar att bestå av förberedelser m.m inför Stadium Sportscamp, ska jobba där under veckan som kommer samt en vecka i juli. Känns ganska häftigt, ska självfallet representera IFK Norrköping i sporten fotboll och vara fotbollsledare. Vilket jag också nu är i IFK i vanliga fall, för 12 åriga pojkar tillsammans med fyra andra. Veckan har varit rätt speciell men ack så rolig!
Har dock lite dåligt samvete att jag sitter inne just nu och inte tar mig an solen när chansen finns men jag känner mig snarare för trött för att lägga mig på en filt och lapa sol. Nej, jag har faktiskt också sminkat mig och den vill jag ha kvar tills ikväll. Istället ska jag slänga mig i soffan och käka lite lunch samt se avsnitt av Bones. Är på säsong 2 av 6.
Det kommer att dröja ett tag innan jag kikar in här igen - men tills dess glad midsommar och sånt :)
SOFIA
I can't even catch a break
Det känns jätte skönt att få vakna upp i sin egen säng igen och få vara i vårt hem igen. Vi har varit hemma i Skaraborg för att delta vid ett studentfirande, passat på att träffa föräldrar och umgås med vänner. Jag tycker verkligen att helgen gick sakta för en gång skull men det kan ha och göra med att vi fick en extra dag - vi kom ner i torsdags morgon. Jag bär fortfarande på förkyldningen men har den under kontroll.
Jag ska försöka ut och röra på mig imorgon, känns som att jag är så pass pigg att jag klarar av det.
Då var det dags för en ny vecka och idag är det måndag - min favorit dag. Jag har lite aktiviteter som jag ska på men annars så ska jag försöka städa upp här hemma och söka massa jobb. På tal om aktiviteter så fick jag frågan när jag kom hem hur planen ser ut. Vad ska jag göra av framtiden och finns det alternativ?
Det jobbiga med den frågan var att inte att besvara den, för det kunde jag, utan eftersmaken av mina alternativ. För visst har jag graderat mig för misslyckanden, dock hade jag inte trott att jag skulle misslyckas med så mycket fram tills nu att mina kommande aktiviteter faktiskt har en viss tyngd som måste innebära positiva nyheter.
När jag sa upp mig så hade jag några intervjuer som jag hade och skulle gå på. Svaren från dessa var negativa på grund av min ålder och erfarenhet. Men jag har inte heller lyckats med de intervjuer jag har gått på under min anställning av samma anledning.
Mina alternativ framöver är: en "intervju" som snarare hänger på uppdrag som kommer in och om man gillar mig som person, möte med en ideell förening, få besked om utbildning för hösten och få fler intervjuer av de jobb jag sökt.
Om man inte förstod av utläsningen så innebär mina chanser för dessa aktiviteter väldigt små, jag har antagligen haft en tendens att inte få till det. Jag som aldrig hade dessa problem förut.... Undra om min utbildning har givit mig en förbannelse? Jag har varje fall fått en hel sommar att fundera på livet. Jag är i alla fall inte stressad, vilket man kanske borde vara i min situation?
Som Leonard i Big Bang Theory säger i ett avsnitt " I can't even catch a break" - exakt så känner jag. Jag kan inte ens lyckas....
Vi hörs framöver
SOFIA
att vara förkyld är också ett arbete
Det finns ingenting som gör mig lika frustrerad som en förkyldning. Jag klarar aldrig av att prestera bättre än 25 % oavsett hur pigg jag upplever att jag är. Ett bra exempel är gårdagen, jag fick för mig att jag skulle klara av att cykla till intervjun ute i Ingelsta och cykla hem. Total överskattning av min egna förmåga. Men jag tyckte väl att jag hade klarat av morgonen så bra genom att sitta på en stol och tålmodigt väntat på min tur att träffa en sjukgymnast. Tyvärr, Sofia så innebär detta ingen kraftansträngning. När jag väl fick prata med en sjukgymnast fick jag lösa mitt sexåriga långa problem som innebär ett remittering till en ortoped. Dock ringde jag idag för att få det bekräftat men då ringer de inte tillbaka i tid...
Hem kom jag från intervjun om någon undrar. Jag ringde en vän och frågade om han var ledig - han plockade upp mig och såg till att jag fick i mig lite glass innan jag skulle hem. Vi har som tradition att se till att jag äter glass när jag är sjuk!
Cykeln fick dock vara kvar...
Idag känner jag mig piggare, halsen och hostan är mycket bättre och jag klarar av att göra andra sysslor som jag trodde att jag skulle behöva missa idag. Dock fick jag ställa in ett möte och Mathilda men hälsan går före.
Jag ska försöka vara duktig och sortera lite tvätt innan Jonas kommer hem från jobbet - får jag tillräckligt med kraft ska jag försöka diska en omgång också. Känner jag mig rätt så brukar dessa former av ansträngningar göra mig helt utslagen... men alla sysslor ska delas lika.
SOFIA
såhär kan det också vara
Det blev en kort uppdatering i söndags mest för att jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva. Det har varit ett par intensiva dagar (veckor kan jag inte skriva då jag knappt varit hemma i 2) efter Mallorca. Jag vet inte om jag fick lite perspektiv när jag var där borta, även om jag tyckte att mestadels av resan inte handlade om mig själv...
När jag satte på mobilen när vi hade landat i Norrköping plingade telefonen i ett: Jonas ville veta om jag hade landat, mamma ville att jag skulle ringa när jag kom hem, Isbelle frågade om jag äntligen var hemma (!) och så ett sms från S. Det var sms från S som fick mig att inse faktum att jag kan inte ens gå av planet utan att hon vill att man hör av sig direkt. Två dagar senare säger jag upp mig. Det var fantastiskt.
Jag är en väldigt lojal anställd, men i det här läget fanns det inget annat sätt för att få mig glad igen. Ingen ska behöva vara anställd på ett ställe som innebär att Du själv inte mår bra av det. På torsdag denna vecka så är jag absolut arbetslös. För inte heller har mina anställningsintervjuer gått bra.
Nej, du måste ha erfarenhet som Beteendevetare för att få som jobb som det.
Ja, fast om ingen anställer en.... hur får man erfarenhet då?
Det är ett riktigt moment 22 jag hamnat i.
Men mitt i all detta elände så finns det ljusglimtar omkring mig. En gammal vän hörde av sig och frågade vad jag hade för mig. Ingenting förutom en fika med Isabelle men kom med du sa jag. Det blev en rolig fika med skratt och även där dök ett gammalt ansikte upp. Men Andreas och jag hann med mycket under dagen, vi var på Kolmården och besökte djuren. Å vad jag saknar dom alla fina djuren! Vi passade också på att besöka mina gamla arbetskamrater som är hans nuvarande. Då jag fick ett tråkigt besked från en intervju ville han följa med och se IFK. Första gången han fick se en riktigt match och jag var glad - trots förlust. Dock blev jag kallad Pekingsvin två gånger....
Nu är veckan snart förbi också, jag ska passa på att sola nu när jag är hemma och har "sommarlov": Träffa kompisar ska jag passa på också. Snart har ju Jonas semester så då får jag sällskap hemma om inte jag hinner få ett jobb innan dess, men det tvivlar jag på.
SOFIA
söndagen den 2 juni
Återigen har det gått ett par dagar innan jag skriver här på bloggen, men denna veckan som varit har inte riktigt gått min väg. Det känns som jag genomgick "Hells week". Tyvärr tror jag att känslan kommer att fortsätta.
Det är inte mycket som finns på tapeten just nu och sommaren blir rätt så tom.
Men nu måste jag väcka Jonas, vi ska ha en storstädning av lägenheten och då måste vi börja nu!
Trevlig helg
SOFIA
