HRM/HRD
Jag gick av bussen och gick mot hus D, välbekant med området går jag bland andra människor och ser ut att tillhöra skaran studenter. Öppnar dörren och beger mig direkt mot toaletten som jag vet finns ca 100 meter in i korridorren, beger mig därefter till torget på plan 2. Känner igen mig och känner att ångesten väller in genom kroppen. Tittar mig omkring och ser skylten "fotografering HRM/HRD studenter", jag går mot rummet och är först på plats. När mitt foto är klart ser jag hur kön börjar ta form - bara tjejer. Jag tar i hand och presenterar mig, Sofia. Tar en kopp Te och en bulle, sätter mig i soffan och börjar prata med de andra studenterna. De kommer från olika ställen i Sverige och mestadels verkar vara Beteendevetare som jag. Informationen förbryllar mig, vad hände med PA-studenterna? Jag lyssnar på de andras historier och funderar på vilka jag känner som kan gå i Örebro. Hon sa ju att hon hette E, så slår det mig att det är ju Ems kompis!
Vi boundar direkt, med en gemensam nämnare så är det förbestämt att vi ska hänga åren ut.
Jag har hunnit gå två dagar i skolan (igen) om man räknar med dagen då uppropet var. Vi är många elever som valt att plugga vidare igen. Det finns inte många som kommer från Linköpings Universitet vilket gör att vi är en bra blandning från olika universitet. Ångetsen som jag drabbades av har lagt sig men ibland känner jag tvivel på min plats i utbildningen. Ju mer jag får höra om HRM/HRD och vad VI ska arbeta med känner jag mig sjukt taggad.
Vi har haft en underbar föreläsning av Toyotas HR-chef i Mjölby som bara sprudla av bra information till oss. Absolut ska jag syssla med detta. Hon frågade dock vad vi hade för mål med utbildningen då målen är det viktigaste för oss. Det ska antagligen vara nyttigt att ha mål att jobba efter. Vi var många som avböjde att svara på frågan, hur ska man kunna förklara sig för andra när man själv kan förklara målet för sig själv?
Mitt mål är att kunna kombinera HR med fotboll. I vilken utsträckning? - det vet jag faktiskt inte själv.
Jag är aningen ringrostig. Har väldigt svårt att fokusera på föreläsningar där kombinationen av att lyssna och anteckna går sådär. Vi har redan fått en uppgift som ska lämnas in på fredag, även om det "bara" är två diskussionsuppgifter så innebär redovisningen av dessa mer. Men nu kör vi!
SOFIA
En vecka kvar!
Nu är det bara en vecka kvar innan jag börjar skolan, vilket innebär att njuta av ledigheten till max. Har inga planer än för veckan. Det är också helt okej då jag har lite ärenden som måste fixas ändå. Men jag ska träffa Isabelle vilket jag inte ska glömma, skit kul ska det bli. Vi har inte hunnit ses på hela sommaren pga jobb.
Vi sågs faktiskt en kort stund när jag var nere på Augustifesten.
Trots att solen inte är lika närvarande och att temperaturen faller så har jag accepterat att det är höst. Det är slut på shorts, jag välkomnar jeans istället. När jag var ute och gick imorse såg jag att löven redan faller. Jag är dock väldigt trött. Därför ser jag fram emot att ha något vettigt att göra på dagarna så att jag blir lite piggare!!
Men ska snurra runt på nätet nu så jag får iväg lite mail etc.
Vi hörs!!
SOFIA
call on me
Halva veckan har strax passerat och jag känner mig sjukt utsliten. Nästan Sports Camp- utsliten...
Jag har ju haft det små segt hela året är nog inte van vid att ha något att göra. Det värsta är nog att man måste göra sig i ordning. Det var länge sen jag faktiskt var sminkad tre dagar i sträck... Nästan samma känsla som när man jobbade på Kolmården och skulle ta på sig vanliga kläder, man kände ju sig snyggast i stan. Haha
Ska strax bege mig till Linköping för att gå på den andra intervjun hos AW, kändes kul att få gått vidare. Hoppas att det går bra!
Ikväll är det träning och jag är ensam där med ungdomarna. Det ska bli gamla favoritövningar som jag hade, speciellt Idioten. Har alltid varit svag för löp-övningar.
Nu håller vi i sista halvan !
SOFIA
